Bandet är dött!



När jag var mindre snackades det alltid om att "starta ett band". Vissa gjorde det och andra inte.
Jag gjorde det inte, tror det berodde på att jag inte riktigt förstod hur man fick ihop det.
Om en skriver texterna och musiken från sitt hjärta, hur skall då tre andra kunna komma med förslag om hur det skall låta? Hjärtat har ju alltid rätt.
Jag fick inte ihop det där alls.

Om nu hade varit då så hade det inte varit några problem, jag hade startat band själv. Alla gör det nuförtiden. Enmansorkestern, som förut var ett kufiskt inslag på någon kringresande cirkus, är nu helt legitim. I tider av datorer och Ipods är det lätt (nåja) att låta som fyra personer men bara vara en.

Firefox AK är Andrea Kellerman. Någon kanske känner igen efternamnet, från Tiger Lou som är Rasmus Kellerman. Rasmus är Anderas man, och hans syskon Jenny och Mårten kan man höra i bland annat Statemachine och Dexters Moon. De två makarna Kellerman spelar också ihop i punkbandet Las Puertas.
Men nu handlar det om Andrea, bara Andrea.

Om "avskalat" var en plats så låg den platsen på Pustervik igår, den var precis på scen. Firefox AK är en jättegitarrförstärkare, tre-fyra sladdar, en Ipod, en micstativ och så Andrea själv med en vacker vit Fender. Thats it!
Ur det här skapar Firefox AK genialiska sing-a-long låtar, en singer/songwriter som för en gång skull inte spelar akustiskt. Blundar man ser man gamla Popsicle-fans hand i hand med "Synthesizer-hits 32".
Det är väldigt vackert men samtidigt väldigt...förvånade. Man står liksom med lite halvöppen mun mest hela tiden och förstår inte riktigt hur det går till.

Det är som ett slag på käften med en påse bomull. Hello Saferide möter Thermostatic. Jag gillar det.

Trots att det mesta som sagt ligger på en liten Ipod så blir det aldrig stelt. Om det beror på Andrea själv, hennes återhållsamma utstrålning eller det faktum att det är väldigt organiska låtar vet jag inte.
Nästa gång (i december på Sticky Fingers) skall jag nog dansa till Firefox AK...

Nu till något som inte var så kul. Efter konserten skulle jag gå hem och hemgång börjar med "hämta-jackan-i-garderoben". Normalt brukar det gå rätt smidigt...
MEN igår undrar jag vad vad f-n snubbarna i garderoben hade för sig. Vi var några som skulle ha ut våra jackor och det fanns några som skulle ha in sina jackor. Ofta sköter man det enligt principen först i kön får först service.... igår gick men efter devisen "vi ignorerar de som vill hämta ut sin jacka totalt"!
Det kom folk som skulle hänga in sin jacka och de gick undantagslös före oss som väntade på vår jacka! Rättvist? Inte alls bara totalt idioti! Försökte vi påtala detta så skrattade de oss bara i ansiktet!
Mitt i allt det här så väljer den ena av de två garderobs snubbarna att lämna sitt jobb för att....gå och snacka lite med killen i baren!
Alltså antingen finner man sig i det jobb man har, som kanske inte är väldens roligaste, eller så kan man dra! Skärpning!
Tråkigt slut på en annars bra kväll.

För övrigt tror jag att BikerBoy har räddat min månad. "Morrissey lirar med Depech"-typ!

Nu är Musik enligt Jerry lite mer lättnavigerad, tror jag. Jag kör inte längre med alla artiklar på första sidan, utan om du vill läsa om något jag skrev för länge sedan så kan du hitta det under "Arkivet" i spalten till höger.
Detta kommer förmodligen att innebära att du slipper scrolla så mycket upp och ner när du vill läsa allt...för du vill ju såklart läsa allt!

Jerry Boman

Inga kommentarer: