Gustaf Kjellvander är död


Vissa människor sätter sig lite extra med en gång. De där personerna som både är större och mäktigare än livet självt, samtidigt så nära jorden. Människorna som faktiskt lever för det de gör, inte för det som för tillfället drar in mest pengar. Människorna som vill att alla ska vara lika mycket värda och ha en plats i gemenskapen. Personerna som ser det inte alla andra ser och som gör sitt för att hjälpa och lyfta andra.
Gustaf Kjellvander var en sådan person. Han levde för andra människor, kanske mer än vi förstod.


Det är med stor chock och sorg jag vaknar upp till beskedet att Gustaf gått bort. För tidigt är århundradets underdrift, blott 31 år ung. Första gången vi möttes och talades vid var i Göteborg, det är några år sedan nu. Han ville diskutera vad jag skrivit om honom. i vänlig ton, han var intresserad. Egentligen hade snacket börjat redan på nätet, i mejlform. Men nu ville han prata mer. Gustaf hade gjort evinnerligt vackra covers av landets mest underskattade band, The Rough Bunnies. Han såg storheten där andra bara såg falsksång och konstiga ljud. Han skapade odödliga låtar där, covers som visade alla att Rough Bunnies var så mycket mer. Han verkade lägga ner hela sitt jag i det där projektet, så mycket att när han sedan spelade live försvann det egna materialet lång bak. Trots att det var briljant pop.
För det var ju sådan han var Gustaf, han hyllade andra men glömde ibland bort att hylla sig själv.

Förra sommaren frågade jag Gustaf om han kunde komma till mitt tält på Emmabodafestivalen och spela några låtar. Såklart sa han ja. När vi sedan möttes där på festivalens camping pratade han mest om hur bra band han sett, hur bra det gick för hans bror och hur fint allt var ordnat. Han inledde spelningen med att berätta vem han var och la till "Jag är inte säker, men kanske har i allafall några här hört någon låt och känner igen någon liten bit". Han hade ju så svårt att hylla sig själv.

När vi senast sågs i den ruffiga backstagesoffan efter han med sitt The Fine Arts Showcase spelat på Pluto i Stockholm lät han mig veta att jag var en del av "kamikazepopen", som han kallade det. Jag fick inte riktigt kläm på vad det var, men det lät fint. Han bjöd in mig i någon slags gemenskap. Att han själv skulle vara en del av det hela var enligt honom själv mer tveksamt. Han hade ju så svårt att hylla sig själv.

Att Gustaf nu så hastigt rykts ifrån oss är en stor förlust för svensk musik. Större än vi förstår just nu. För trots att han alltid varit där så kändes det hela tiden som han bara var i början av karriären. En karriär där han inte bara satte sig själv i fokus utan också försökte hjälpa andra. Han hade så oändligt mycket mer att ge och jag såg framför mig hur han för varje år blev bättre och bättre för att tillslut få allt det erkännade han förtjänade. 

Gustaf, jag kommer aldrig glömma dig. Hoppas du har det bra där du är och tack för att jag fick lära känna dig. Jag ska göra mitt bästa för att vara lika mycket "kamikazepop" som du var och jag ska fortsätta vårt "mission" med att få alla att förstå hur bra Theoretical girl är. Men framför allt ska jag få alla att förstå hur bra du var, både som människa och musiker. Jag tänker hylla dig tills vi ses nästa gång.


Gustaf Kjellvander dog natten till lördagen i sitt hem i Malmö. Han blev 31 år gammal.

Tillsist:
Så här såg det ut i somras. Jag kan inte riktigt förstå att vi inte kommer ses igen.



Jerry Boman

4 kommentarer:

Kim sa...

Jag är inte så svag för sånt här egentligen, men den här killen hade ju verkligen något. Det märker man direkt. Fin röst, fantastisk närvaro! Förstår att han gjorde avtryck! Tråkigt med hans bortgång. Jag beklagar.

Anna sa...

Det är ju helt fruktansvärt! Jag har älskat så mycket av det Gustaf har gjort genom åren. En av de konserter jag minns allra bäst är en spelning med honom. En svart regnkväll i Stockholm på Öst 100 i Skanstull. Vi var en jätteliten publik, max 15 stycken, regnet höll de flesta hemma. Men det som hände på scenen var magiskt. Alltså verkligen. Det låtmaterial han står bakom är så fyllt av känslor att de väckt ren och skär kärlek i mig så många gånger. Usch, vad det gör ont nu.

Anonym sa...

Har aldrig hört talas om Gustaf förut, men blev helt tagen av hans röst!
Tragiskt det som hänt! =(
// Chrissie

Hannele sa...

Fint skrivet av dig. Malmö (och musiksverige) är sig inte likt utan honom. Det känns tomt, för här i Malmö kunde man se honom spelandes på gågatan ibland. Det enda man kan trösta sig med är att han underbara musik lever kvar.

Kul att du tog upp Rough Bunnies. Jag älskar dem och blev så glad när jag upptäckte att Gustaf gjort covers på dem.