Ett av landets mest underskattade band, They live by night, ynglar av sig ännu mer.
Styrkan i TLBN, låtskrivandet, finner man nu i några av vårens mest intressanta projekt: albumdebuterande Musik enligt Jerry-favoriterna It´s a bird! It´s a plane och i box fresh synthpop med Local Drums.
Musik enligt Jerry berättar här om hur hemliga indieband, fina gästartister och rocksagorna skapat dessa band. Om hur tjat, folkparksgig och drömmen om en perfekt poplåt öppnar sinnet. Musik enligt Jerry introducerar också en ny genre: new church ochavslöjar vilken låt som beskriver hela livet på blott 30 sekunder.
På Midsommarfestivalen hittade jag också Kavalleriet. Det var kul. Det blev snack om smink, kläder och Ninja Turtles. Ännu roligare var det att träffa Kavalleriets fans!
Tillsist: Förmodligen vet ni det redan, annars vet ni det nu: Michael Jackson dog i natt.
Jag tror ni håller med, det är väldigt mycket män just nu. Eller rättare sagt hela tiden. Och Jerry tjatar hela tiden om att det bara är män och jag är en man så allt går förmodligen bara runt runt runt… Men så kommer då det där bandet som bryter tystnaden, det där bandet som du faktiskt måste vara modig för att gilla. Män i kavaj behöver men inte riskera något för att gilla, det sitter på pränt både här och där. Men män i undersköna färglada drakkostymer med tillhörande byxa och bakfyllesmik måste du vräka ut allt på golvet för att gilla. Du måste våga stå för dig själv för att gilla dem, för innerst inne är du en feg lite råtta som bara springer efter råttfångaren.
Det här kommer ändras, snart står du där och ber om en plats längst fram när Kavalleriet spelar. För ibland händer det, ett band tar steget och förändrar något. Den här gången inte i grunden utan mer hur man ser på band som en helhet. Att allt är viktigt. Även om nu Kavalleriet gör pop så finurlig och bra att du slår kullerbyttor så har de något mycket mer. De har tänkt.
Ta bara grejen med kläderna. Ja, du ser ju själv, när såg du något liknade senast? Nä precis. Och det är inte något spex, det är allvar och kläderna är mycket fina. De passar in, lika så sminket som även hela kompbandet har. Kavalleriet befinner sig i gränslandet mellan festen och dagen efter, mitt i den blå timmen. Vargpasset. När allt vanligt förnuft löses upp och du kan bli väldigt sorgsen. Samtidigt spritter det i benen, dina vänner är där och musiken är på topp. Kvällen har suddat ut dina ögon, slitigt sönder hjärtat och hoppet. Ändå dansar du. Det är en märklig tid.
Om du då gjort som de flesta manliga musiker här, då hade du fortsatt supa, allt är en tävling. Du hade varit ängslig och tårögd. För det får man brudar på. Eller du får lätta flickor på det, de som går på hela kavajenprylen.
Nu står jag där och får tårar i ögonen för Kavalleriet är så bra, på riktigt. De är så fina, ni andra kan sjunga om er utanförskap och er skit. Men hur mycket utanför är ni egentligen i era rutiga skjortor och era hej-på-dig-åh-hej-på-dig. Kräng på er de vackraste kläder om ni vågar! Ger er ut på tunna isen, sätt sprätt på credden. Dränk luggen i bensin, tänd på för fan. Bli odödlig och upplös dig själv på samma ruta.
Rent krast är det trallvänligt. Det är en fin känsla när vi är många som sjunger med:
Tänk så mycket skit man måste se för att bli fri
Men det kan ju också vara så här, Kavalleriet finns bara för att göra mig lycklig. Vi tar och kollar av några parametrar:
Pop. Check. Tamburin. Check. Smink. Check. Färgglada kläder. Check. Dubbelsång. Check. Oneliners som man kan ta med sig. Check. Visselvänligt. Check. Trummor i marchtakt. Check. Jag slutar där.
En grej till bara, roligt att se bandet, de verkar tycka det här var det roligaste de gjort sedan de fick ligga nyktra. Man blir glad av att se glada personer på scen! Och ja, Kavalleriet kan vara det minsta bandet som både har med sig kostymansvarig och sminkansvarig. Efter sånt finns det bara en väg. Framåt! Uppåt!
Nu tänker jag följa Kavalleriet underförstådda programförklaring: ut och klä mig fint varje gång. Livet är för jävla kort för svart! Yaihay!
Tillsist: Har nu läst boken om Broder Daniel… Jag är faktisk besviken. Det är ett hafsverk, något som skulle platsat i GP Söndag. Det berättas samma historier som redan stog omnämnda i det omtalade Sonic numret. Jag saknar personlighets förklaringarna, det som gör en riktigt bra musikbiografi bra. Jag rekommenderar ändå boken. Det är en viktig historia. Dock verkar inte riktigt bokens författare förstå vad det är som är så stort och viktigt. Det är lite von oben, något som man kan läsa mellan rader, att det är en ungdoms grej. De verkar inte förstå att även de över 19 kn totalt uppslukas av Broder Daniel. När du ändå är på gång, läs hellre ”Bedårade barn av sin tid”. Det är David Bogerius fantastiska skildring av ett bands uppgång och fall. Riktigt närgånget. Eller läs ”Freak” om Freddie Wadling. Även där, nära och kärleksfullt. Utlämnade utan att vara elak. Och det är kanske där som Broder Daniel boken brister, det visar sig att allt kanske bara är ihåliga myter. Bra så, men problemet är att det någonstans spricker, och då blir det inte lika kul längre. Någonstans måste man ha belägg för sina myter, annars skall man låta dem vara just myter. Det vill säga, inte rafsa ihop en bok. Låt oss nu lägga Broder Daniel på hyllan ett tag, låt oss viska fram sanningar på överfulla dansgolv. Låt de som vet få veta och skit i de andra.
Nu skall det då avslöjas vilka som döljer sig bakom Kavalleriet. Det är ingen överdrift (som jag annars rätt friskt brukar syssla med) att nyfikenheten har varit stor. Folk har gissat, folk har spekulerat och många har försökt pressa mig på information. En Grammisvinnare alltså? "De måste vara någon från Almedal, eller i alla fall någon från Göteborg!" "Jag tror det är han som spelar bas, han den snygge...Ah vad heter dom....Ja, du vet han den snygge..." "Ah, det är ju någon i Dreams End som fått hybris"
Inte blev snacket mindre när jag gjorde det här tvinslaget i början av februari...
Nåväl, eftersom jag hade den första intervjun med bandet så är det ju inte heller mer än rätt att jag också avslöjar vilka som är Kavalleriet.
Kavalleriet är Robin Danielsson och Christofer Byström. Robin spelade förr i They live by night och Christoffer spelar fortfarande där. De båda kommer från Jönköping och har spelat ihop sedan de var väldigt små. Bland annat går ryktet att om att de en gång hade ett band som var förband till Yvonne. Christoffer hittar man också i GT.
Jag ringde upp Christoffer:
Torsdagen den 23 april på Svanen är det premiär, jag är galet nyfiken! Kolla in kläderna! Lyssna på musiken! Det kan bli en spelning att minnas!
@sweople #Boris&J chk Boris & The Jeltsins!Bra viktig pop,P-vik i fred. Inte skitnödig men politiskpop. Mer kärlek än socfrågor. Tack.
Tillsist: Två viktiga datum: 24 april släpper Vargpakten sin skiva och 30 april spela de på Svanen. Ni som följer med här känner redan till dem och nu finns alltså fler låtar att höra.
Tillsist2:
(Klockan ballade ur... det är alltså torsdagen den 23 april på Svanen som gäller för Kavalleriet)
Stor dag idag. På många sätt. Samtidigt Som släpper sin första skiva! Jag kan bara berätta att det är en helt fantastik skiva, den har snurrat runt i min lilla lägenhet ett tag nu, och fullkomligt tagit över. Det är den oförstörda kärleken mellan människor som är bäst. Känslan av att man litar på varandra vad fan som än händer. Fint att få ner det på skiva. Jag tycker Frasse, Erik, erik och Göran fått med allt som de står för. De är fyra bra killar som bryr sig om, bryr sig om varandra men även alla oss andra.
Jag känner samma för Samtidigt Som nu som när jag fullkomligt smockades till golvet första gången jag så dem. Det är glädje och enkelhet, det är Swoschen i Nikeloggan på riktigt, svingen i Tigers bästa slag, texten i Obamas tal och det är framförallt näven i fucking luften! Lyssna på den bästa låten ”Erik & Francisco”… ojojoj…
6 februari är det släppkalas på Sticky. Det kommer bli ett slag! Ses längst fram!
Sak nummer två på listan denna stora dag är premiären på They Live By Nights nya video! Du hittar den här, och det är Rockfoto-Pauline som gjort den fina fina videon till ”Ctrl Alt Delete my heart”. Riktiga animeringar är det nya. Bort med 3D-renderingar! Jag gillar de visslade fåglarna bäst. Som ni vet, förra videon vann grammis…
Tillsist:
Onsdag Kontiki har byggt om och jag är toknyfiken på hur det ser ut! Best Wishes har fått äran att inviga. Jag går dit vid sju!
Torsdag Tobbe och Nils fortsätter att pricka in de mest intressanta artisterna, den här kvällen får Minten besök av Tilde. Du missar inte denna kväll på Pustervik!
Fredag SS-Frasse och Patrik H (han som typ bor på Pustervik, du vet precis vem han är) är tillbaka i full sving med Friday I´m in love på Pustervik. Den här kvällen blir det en go comeback i stan: Utah Rangers! De har rundat USA och smittat ner dem med sin stutsiga, smutsiga galenskaps pop. Alla kommer vara där, och alla kommer smittas!
Så här kan din agenda se ut några dagar framåt.
Tillsist2: Okej, nu vet jag vilka Kavalleriet är! Jag kommer inte på några vägar avslöja det… Men ni kommer få höra mer av dem framåt, var så säkra!
UPPDATERAT Tillsist3: Det kom en kommentar här nedan ang Samtidigt Som. Killen har också länkat till en artikel han har skrivit på Pandamagazine… Ja, vad skall man säga, han har nog inte fattat ett dyft. Han har uppenbarligen inte träffat Ralle, han har uppenbarligen inte varit på någon EDGE? fest med Jerka, Säffle och dom, han var inte på Svanen i mellandagarna när jag drog i väg 9st Broder Daniel låtar i rad och han såg förmodligen inte hur golvet verkligen kokade så mycket att folk slängde tröjorna i pur glädje. Han skriver vidare att det enda som händer i Göteborg är att man lär folk att 95 var bättre än 09… Som sagt, vad är det du inte fattat? Jag skulle vilja se lite exempel från huvudstaden om jag skall ta den där artikeln på allvar. Skejtpunken som du dribblar in har jag aldrig hört. Och du, det är faktiskt väldigt många kvinnor här. (jag kan ge honom en poäng för att han tar upp att det är mycket män hela tiden, för det är det) Men sist och inte minst, hur kommer det sig att en klubb med bara Göteborgsmusik kan funka i Stockholm men det omvända aldrig någonsin skulle funka i Göteborg? Ja, vi gillar vårt Göteborg så in i helvete mycket att vi vill dela med oss till er i Stockholm. Varsågoda!
Kavalleriet är hela tiden som varit, det är körerna som bär dig vägen hem enskilda nätter, det är rusningen längs Andra Lång med flickan i handen, det ekot av skriken som studsar mot torrdockan på andra sidan älven, det är soluppgången efter en underbar natt på utsikten, det är Folkets hus rödaögon som varma bokstäver över Järntorget, det är ljudet av sista dansen på Pustervik, det är snabba trappan upp och ner på Jazzhuset, det virvlande tonerna mellan röda väggar, storslagna tankar om ensamheten och det är det första andetaget liggandes på golvet när ingen längre kliver på dig.
Mörkret är ljuset. Det är snart vår, det sprack just upp. Fäll ditt paraply, krama din vän och låt lungorna fyllas. Här kommer den nya vågen. Det är torrt på gatan nedanför och du är kär igen. Kom med till parken, vi sitter där tills de kör bort oss. Då är vi fler än i går och vi är bättre än dem där.
Med små ord: Kavelleriet har en ny låt uppe. Mörkret heter den och är fan i mig underbar! Spela högt och rys. Du blir aldrig ensam igen. Jag lovar.
Nu kan ni väl säga vilka ni är! Vi gissar och gissar men hör inget.
Men det är väl som vanligt, när någon är svår och mystisk gillar man dem mer. Vi är ju ändå popfolk in love.
Nu går du in på Samtidigt Soms sida och lyssnar på Erik & Francisco. Jag håller med alla föregånde talare och alla kungadömen, den där låten är helt fantastisk!
Köp skivan, gå på spelningen men framför allt: Ge Erik, Erik, Frasse och Göran många kramar när du ser dem på stan. Vilken skiva de har fått ihop.
Nu kräver jag att det sätts ett datum för släppkalas i Göteborg!
Nu är det en gång för alla fastställt, Storan är egentligen ett väldigt tråkigt ställe att ha klubb på. Inte för att klubbarna är tråkiga, inte för att stället är kasst som sådan utan för att det är Sveriges sämsta bar. Inte en enda lite drink med frukt gick att uppbringa. Det är ju väldigt märkligt när en av Sveriges bästa barer, Grill Del Mundo, ligger i källaren på samma hus! Nä, jag kommer aldrig förstå. Bara för att vi går på klubb/spelning betyder det att vi bara skall dricka öl? Nä, just det.
Ryktet på stan säger att Luxury-Ralle har betalat väldigt mycket pengar för att släppa Franke. Det är helt i sin ordning då skivan är tokbra! Och så var det då släppkalas i lördags, platsen var som ni förstår Storan och jag hade stora förväntningar…
Nu tänkte ni att jag skulle skriva att inget infriades, i vanlig retorisk anda. Men svaret är både ja och nej. Först förstod jag inte alls vad som hände, det lät helt bedrövligt. Hela bandet verkade nervösa och ofokuserde. Jag gillar inte när en sångare måste kolla på gitarren så mycket att han glömmer att sjunga in i micken. Låter lite märkligt.
Som tur är tar det sig mot slutet, manglet ökar, lika så ilskan i bröderna Frankes röster. Så är de då tillbaka, Göteborgs farligaste killar. Med så mycket mörker att en vinter i Kiruna liknar en sommaräng i motljus. Och mitt i allt detta mörker och skrammel kommer då fina inbäddade popmelodier och de bästa texterna. Ord fria för tolkning, och som skvätter och skaver, som borrar sig in och som gräver gångar under din hud. Då finns det inget som Franke. Ingen smäller med linjalen på deras fingrar.
Franke är allt obehagligt som du någonsin tänkt, alla meningar som då fått kastade efter dig på mörka skolgårdar. Alla missade chanser. Det är förlorar musik utan att vara förlorare. Musik för förlorare. För de som vet att det kommer gå åt helvete men lever med det, de som blir hårda av de och de som spottar tillbaka.
Jag såg Franke en gång för hundra år sedan, på Pustervik. Det är den enda konserten jag varit på och varit rädd. Verkligen rädd. Det är samma Franke nu som då, men ändå inte. De har numera vett att först att man kan klippa till sin publik med musik och ord, istället för att göra det på riktigt. Det senare är bara otrevligt.
Men visst, även denna gång blir det bråk framför scen. Jag hör små vingar berätta vad som skall ha hänt, och det var inte bandets fel den här gången. Jag ser bara armar som vevar och några popfolk med rädda ögon mitt i. Så nog är Franke tillbaka, de gör att sinnena skärps. Att man är på tå igen. För egentligen har vi ingen aning om vad det här brakar hän. Vi vet bara att vi njuter på vägen mot katastrofen. Franke är ju innerst inne på vår sida. Så djävla mycket på vår sida.
Tillsist: Djuret har lite nya låtar. Riktigt bra sånna! In och lyssna! Kavalleriet är fortfarande hemliga… för mig. Ingen jag frågar, som jag gissar på, rör en min. Är det någon av er så ger jag er/dig Guldbaggen nästa år! För någon är det!
Tillsist2:
Jag spelade skivor på psykologernas utsparksfest i fredags. Det var kul, men samtidigt knepigt. Vanligaste önskningen var Britney Spears eller "något från Rix FM"... Men det var många somfaktiskt dansade hela kvällen och jag fick en lapp på slutet där det stod att jag gjort fyra flickors kväll. Kul!
Tillsist3:
Så hände det tillslut, Göteborgs märkligaste bandnamn finns inte längre. Backslick har bytt till The Monument. Bra musik som vanligt. Spelar på torsdag på Sticky.
Det finns olika sorters kuvert, det bruna från SU vill man inte ha, de vita är tråkiga bankpapper som man inte heller vi ha och sen finns det de gröna kuverten. The love ones. Vadderade gräsgröna kuvert som innehåller popkärlek. Ett kuvert som innehåller en skiva med en låt. En underbar liten jävla låt som kommer välta Göteborg. Ett kuvert med en skiva med en låt som gör mig så glad att jag spelar låten 15 gånger i rad. Och ryser varje gång.
Kavalleriet skriver att de bildades igår och att de av olika anledningar måste vara hemliga just nu. Inte vet jag, men det står också att jag är den första att lyssna på låten… Men lägg av nu! Ni vet ju att ni gör allt rätt! Ni är hemliga, ni ger förhandslyssningar och ni gör musik så oemotståndligt vackert som bara gbgkörer kan vara! En brakstart, snabba springande trummor nerför Andra lång och en text som lyser av feber, hopp och förtvivlan. Xylofon, Xylofon!
Jag är helt såld på Kavalleriet! Helt väck! Jag lyssnade på låten på väg till jobbet, på jobbet och jag kommer lyssna hela helgen! Storslaget är bara förnamnet! Ett nerkok av massa saker jag gillar. En allstarlåt upp mot skyn!
Tänk vad mycket skit man måste se för att bli fri
Jag har mina aningar om vem det kan vara som ligger bakom, men vågar inte gissa. Låt spekulationerna flöda vänner! Förmodligen har jag helt fel, men xylofonen kan ge en ledtråd. Eller luras ni bara? Är ni ett band eller bara en hemlig låt med ett annat band? Kanske var det inte meningen att det här skulle komma ut, men gör ni så bra musik får ni skylla er själva. Kavalleriet måste ut och upp!
Om det här är på riktigt råder jag alla att bilda kö. Skivbolag, klubbar och poplovers of the word unite! Kavalleriet är här och du bör också vara här.
Men som sagt, jag har mina aningar om vad allt handlar om...
