Egocheck: En musikvideo, en livevideo, ett radioinslag...

Det är väldigt mycket Jerry just nu på den svenska musikkartan. Jo, så får man skriva eftersom det är helt sant. Jante och andra lallare kan vara tysta. Se bara på sakerna nedan:

1. Först och främst var jag med i P3 i tisdags och berättade om världens bästa låt. Den dagen. Lyssna på klippet nedan och lyssna på låten. Världens bästa låt i en hel dag.



2. Magnus Ekelund och Jakob Hellmans video till Utan Er. Med bilder från mig, från livespelningen Hemma hos Kaj (Hammaby Sjöstad) och från min sajt Stockholm Boat Sessions.. Klippt och fixat av Magnus själv.



3. Mats Udd (ni vet han som gör alla musikvideos i landet just nu, från Ludwig Bell, via Familjen och Carl Norén till Roxette) filmade I´m from Barcelona när de spelade på Strand (Gimme indies 3 års kalas) för ett tag sedan. Här är jag inte bara fotograf på ett hörn, titta också noga så kan du se mig hissa Gimme indie-Tommy i logen. Så kan det gå.



Ibland är det skönt att skriva om sig själv. Händer inte så ofta.


Jerry Boman

Liveklipp: Kajsa Grytt på Debaser en tisdag i maj

Hon tog sig tillbaka, släppte på något sätt sargen igen och kastade sig tillsammans med Jari Haapalainen rakt ut bland melodier med råbarkade gitarrer. Ut kom en skiva som får mig att fundera varför folk egentligen lyssnar på Thåström. Kajsa Grytt live är inte det minsta nostalgi, faktum är att hon lyckats pricka in NU bättre än alla andra. Står stadigt med sin historia och vecklar inte ut fallskärmen, störtar mot marken för kicken. Grytt är helt utan skyddsnät och det är precis det som gör hennes musik så bra just nu, ibland sticker och river orden mot musiken tills man förstår att briljant det är.

Indian på vift i korridoren



Den är känd och frukad i hela landet, Stockholmskorridoren. Utrymmet mellan scen och publik som bara finns i vår stad. Ett avvaktande, en distans och huvuden som nickar. Det är aldrig fel på applåderna här i stan. Riktiga, mustiga och rejäla. Nästan så man kan tro att alla jobbar med fysiska arbeten, kraftiga underarmar piskar handkrämshänder mot varandra. Har man riktigt tur blir det en och annan busvissling. För att kompensera den där korridoren. Kommer man utifrån och ser, samt hör, det här måste det verka helt bisarrt. Här betalar folk och sen står de bara där. Tur då att det finns artister som inte låter sig nedslås. Som kör på, ger oss allt vi egentligen vill ha men är för rädda för att visa.

Likt en reklam för tvapparaten

Platsen är Hammarkullen, ett betongäng till förort utanför Göteborg. Husen sträcker sig upp mot himlen, tillräckligt högt för att hålla drömmen vid liv, men inte så att någon kan nå stjärnorna från taket. Allt är inom räckhåll fast du kommer aldrig lyfta. Just den här dagen pressar sig en kil av hopp in mellan husen, en strimma framtid som värmer upp själar i istidskoma. Det är karneval och färgen är tillbaka. Ett tåg ringlar sig livfullt över gatorna, rinner sakta och ger liv likt en brunn i en stenöken. Plötsligt känns inte stjärnorna så långt borta. Du kan om du vill. Det finns möjligheter även om du inte tar dig upp på taken, livet kan vända, och den svängen börjar alltid närmast marken.

Det är till den miljön det går när jag lyssnar på Martin Senter. Han är det vackra sambatåget, i stor kontrast till hans svarta Myspacesida. Jag vill dansa! Replokalens desperation når genom väggarna med hjälp av en snirklig galet slängig (och svängig) gitarrslinga. Martin är den fina kopplingen mellan punken och orkesterpopen, frenetiskt spelade på kongas och sist men inte minst är rösten "jag missade sista tricken hem" skön.

Nu ska du inte bli förvånad, det är alltså inte samba, det är inte frukt på huvudet i hans värld. Martin är inte ens från Hammarkullen. Det är desperat och svart. Ändå vänder det min blick åt helt andra håll. Precis som all stor pop.

Stort tack till begåvade regissören Mats Udd för den här länken! Samme Mats som i dagarna hade 100.000 tittar på sin Jonathan Johansson video!



Jerry Boman

På videoinspelning med Joel Alme

Jag åkte ner till Nynäshamn och hängde med videoregissören Mats Udd och Joel Alme. En musikvideo till Joels "If you got somebody waiting" skulle spelas in. Så här gick det till:



Jerry Boman

Iskall video och ny musik

Idag frös jag fötterna av mig i närheten av Nynäshamn tillsammans med den här killen:



Resultatet, bakom kullinserna på Joel Almes video, kommer upp nästa vecka. Hela musikvideosveriges nye älskling Mats Udd var regissör. Goa gubbar båda två!

Undertiden kan ni titta på det här:




Och, undertiden kan man alltid lyssna på:

Kathryn Calder

Glass Cake

Protect Me

(förmodligen är det bara jag själv som tar mig tid att lyssna, men då vill jag inte höra ett enda klagomål på att det inte finns något nytt att lyssna på nuförtiden!)

Jerry Boman