LIVEVIDEO: Tikkle me och Like Swimming på On Our Honeymoon

Igår var det popfest på Liffys i Gamla stan. Fina On Our Honeymoon hade grävt ner sig i källaren (tips: när det är varmt ute är det svalt i en källare, det är bra) och bjöd på två fina akter: Like Swimming och Tikkle me.

Två fina livevideos från igår efter hoppet!

LIVE 5/7: On Our Honymoon med Like Swimming och Tikkle Me

Tikkle Me har förföljt mig sedan 2007 (eller är det längre än så?), det började på Myspace, gick över i fina nätter på Henriksberg i Göteborg, via dagar på småländska ängar och till spelningar på Södra teatern. Elektronisk pop med knivskarpa budskap, feminism och håll-käften-attityd.

ÄNTLIGEN: Le Muhr på Spotify

Nu finns Le Muhrs EP Flickorna på klubben på Spotify. Det är trevligt på alla sätt och vis men jag tycker att du istället ska köpa en påse och få låtarna. Som jag berättat tidigare så har bandet släppt en påse som också innehåller en kod, länk till en sida och du får låtarn digitalt. Genialt och nytänkade!
Att påsen är väldigt snygg gör inte dealen sämre.
Att låtarna är superb behöver jag väl inte tillägga?

Påsen/låtarna kan man köpa på Pet Sounds, Skivfönstret och Recordhunter i Stockholm. Eller på skivbolaget Beat Butchers sajt. På fredag är det släppkalas för EPn på Södra bar, gratis inträde. Le Muhr spelar live, likaså bästa bästa Tikkle Me. Bakom skivspelarna kommer ni hitta bästa bästa Åh lilla emo!

All info på Facebook.

Tom Jerry Boman

Liveklipp: Kate Bush kan hyllas på många olika sätt

Kvällen på Högkvarteret blev såklart inte den vanliga ”coverlunken” när Kate Bush skulle hyllas. Hur hyllar man en av världens mest originella artister? Genom att vara originell själv. Man kan tex som Hägerstens botaniska trädgård ta avstamp i Bush inspirationskälla film, Wuthering Heights hette den i hennes fall. I HBTs fall blir det Fucking Åmål. Det blev alltså en helt nyskriven låt från Johan och Sofia!
Lyssna noga på körpartiet tycker jag, smart gjort! (gissa bandet!)



Sen kan man inspireras av Kates låtar, spela dem på repeat vecka ut och vecka in. Det gjorde Mariam Wallentin från Wildbirds and Peacedrums. Ut kom en helt briljant sammanvävd historia som är bland det vackraste jag hört. Eller så ger man sig helt enkelt på just Wuthering Heights och gör den till sin egen. Som The Tiny. Sist men inte minst, man kan göra kopplingar mellan Frida Herchenröther i Tikkle Me röst i dag och Kate Bush röst då.



Alla tolkar på sitt sätt, huvudsaken är att vi inte glömmer hur jävla briljant Kate Bush är.

Jerry Boman

Finland, La Apelsin och bättre bild.

Här händer det grejer! Nästa torsdag, den 23 oktober, spelar jag skivor på Mokoma festivalen på Pustervik. På scen står två härliga saker från Finland: Cats On Fire samt Astrid Swan. COF känner ni alla besökare till men nu tycker jag att ni skall lyssna in er på Astrid Swan. Tror det kan bli grymt live!
Nåväl, jag kommer spela fina låtar. Kom gärna förbi och lyssna!
(jag kommer förmodligen vara den enda som medverkar som inte är från Finland, men hey jag gillar Finland!)

För teknikintresserade pressenterar nu musikenligtjerry.se bättre bild på Youtubeklippen, direkt här i bloggen. Ja, det kanske inte låter så märkvärdigt, men förut var man tvungen att klicka på videoklippet och välja om man ville kolla på klippet i bättre upplösning. Nu behöver man inte det krånglet längre! Bra bild direkt i bloggen, tack vare mina enorma sökmotorkunskaper samt det faktum att all info finns på nätet.
Hoppas ni uppskattar nymodigheten!

Tillsist:
Tre raketer i morgon:
1. Love & Happiness på Svanen. Gubbarna Mint Condition spelar skivor.
2. Tikkle Me och Fitts for Fight på Henriksberg. Två sagolikt bra band!
3. Djuret på Sticky Fingers. Läs här om hur det är.

Förkalas på L´assassino (Andra Lång, mitt emot Kings Head) med fina nättidningen Panda.
Om någon bara kunde lära mig hur man uttalar L´assassino! Jag tror det var min frisör som kallade det "La Apelsin" och det är ju förståeligt.

Jerry Boman

Nobelpriset i gitarrspel.

He travels around the world in a private jet and he´s got fingers long enough to reach 14 frets He´s got a cooler guitar then I have a silverish Les Paul whit a gig bag He knows the chords that I´ve ain´t ever heard of He´s rich and famus and he´s tall

Så där sjöng skapop bandet Fudge Wax i mitten av nittiotalet. Låten handlar alltså om tjejen som väljer en annan kille eftersom han är bättre på att spela gitarr.
Om killarna i Fudge Wax varit på Heriksberg igår så hade de förmodligen sett killen som låten borde handla om, de hade tappat hakan framför Oscar i Spectroscop. Inte för att han hade en "silverish Les Paul" men hans gitarrspel är det mest konstiga och fantastiska jag någonsin sett. En José González på speed, fingrarna var överallt på gitarren, samtidigt. Ljuden kom fortare och fortare. Ett tag trodde jag att han skulle dra av strängarna med hjälp av enbart friktion.

Om Oscar bara satt sig och spelat gitarr på det där viset, med huvudet djupt bland strängarna hade jag imponerats. Men han nöjde sig inte med det. Killen spelade samtidigt bas med fötterna! Ett sorts stort piano som han i strumplästen lät fötterna snabbt flyga över. Dvs två instrument på samma gång... samtidigt som killen ler och ser helt obesvärad ut!

Jag fattar det inte. Vänner som är betydligt duktigare på gitarr än jag själv fattar det inte. Ingen i lokalen är oberörd inför den här övermänskliga gitarristen. Hur gör människan?!?

Lyssna på bandets låtar, gitarren som låter är alltså live och på riktigt. Makalöst och övernaturligt bra.



Nu är de ju två personer till i bandet, Frida och Janne. Frida känner vi igen från bla Tikkle Me och hennes röst och kvalitéer som låtskrivare vet ju hela världen om. Hon har en helt egen röst och ett eget tilltalssätt, finurliga berättade sånger. Små sagoliknade sånger med klara budskap. Moderna fabler, ibland skrämmande, ofta vassa analyser.

Sen sitter du Janne bakom special special trummor och våra hakor ramlar ner igen. Han spelar så exakt att det nästan blir generande. Pinnarna är på fem ställen samtidigt och han bygger ut det inspelade materialet till en upplevelse.

Med de här tre komponenterna hade Spectroscop lätt kunnat avfärdats som ett "musikhögskoleband". Det är ju så jävla duktiga! Men Oscar, Frida och Janne har lagt till något annat, de gör musik som du inte hör någon annanstans. Det är fragment av stilar, det låter samplat och upphugget. Men när man ser det hela live ser man att allt görs i realtid, här och nu. Som sagt, jag har aldrig sett något liknade. Det är den perfekta korsningen av dansmusik och singersong. En fin kombo konstmusik och popmelodier.



Band två är ett av mina favoriter till årets band 2007. This Is Love är ett enkelt litet band som visar att det inte krävs en massa krångel för att göra berörande musik.

När Annika Forsberg drar igång gitarrintrot till Superwomen vet jag att allt jag tänkte är sant: Det där är typ årets låt! En stor utmärkelse men den där låten har allt man behöver, den är så smart gjord att allt annat bleknar.
En snygg gitarrslinga som gör att man stannar upp, en text som är sorglig med självförtroende och en helhet så perfekt att jag inte riktigt förstår varför den inte finns i varenda mp3spelare.



Nu är This Is Love mer än en låt (ta tillexempel Too Late, som också är en hejdundrade låt), det är också glädje och kamratskap. Jag har sagt det förr, ett bra band behöver alla delarna. Om man i publiken kan se att de där uppe på scen älskar att stå just där, då blir det så mycket bättre. Stefan, Martin, Annika och Philippe utstrålar verkligen glädje.

Jag mår bra efter att sett This Is Love. Riktigt bra.

Synd synd att Klubb Perfekt inte hade fler besökare den här kvällen. Men det är svårt att konkurrera med Timo nere på torget...



Almedal-Adam hoppade in och spelade skivor en stund. Bra skivor!



Bara konstigt...

Tillsist:
I kväll kan man gå till Henriksberg igen och kolla på Sinicess. De delar scen med Texas Terri Bomb...
Så här gick det till när Sinicess spelade på Bengans för ett tag sedan.

På torsdag går vi till Café Stanna och lyssnar på Fantasikrig. Under-täcktet-blipp och dockhustexter.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Att ta ut svängen ordetligt.

Hennes ögon på mig som bensin på mitt hjärta
Jag kramar tändstickor i fickan
bara ett drag mot plånet och jag är förlorad
Hon är fantastisk den där fickan
Det kommer aldrig bli vi/Kapten Hurricane

En svart text, balanserade nära pretentiöst men det blir känslosam trevande nattlivsångest. Alla har varit där, några kommer aldrig därifrån och andra minns saker tydligare än luft i minugrader.

Kapten Hurricane är ett väldigt sympatiskt band. När de den här kvällen spelar på Wish är de påtagligt spända. Eller rättare sagt taggade. Luften är fylld av frustration, det är så mycket känslor som skall ut den här kvällen.

Det hade som sagt lätt blivit pretto, jag menar, vem fan under 40 vågar slänga in en saxofon, ett piano och ett gitarrsolo i samma låt. Samtidigt linda in allt liknelse överlastade texter, sprakade ord som river söder varenda vits. För när bandmedlemmarna utanför scen är sköna typer med glimten i ögat så är de allvarliga i strålkastarljuset.

Låt kulan lämna loppet
För helvete tryck av
Du kan väl göra nånting ordentligt
För din egen skull
Låt de sista drömmarna/ Kapten Hurricane


En stor del av framgången bygger på Christian Johanssons texter, sång och intensiva pianospel. Han ger sina egna ord rum att växa i, pianot är uppskattat allergikliande på min hud. Rösten är en trummhinnedröm.



Men vadå säger du, det här är ju bara en massa tonårsprosa. Ett exempel på oförlösta känslor som bara stockar sig därinne för att sedan likt en hagelsvärm skjuta ner vem som än råkar komma i vägen.
Saken är ju den att det är just precis så, men det är ju däri som tjusningen ligger. Att någon faktiskt vågar brassa på, ta ut svängarna och hejdlöst kasta sig utför.
Kapten Hurricane som fenomen är förmodligen det mest ohippa du kan lyssna på just nu: de är trevliga, de är skojfriska och de skriver låtar som skulle passat i dina föräldrars kassetbandspelare på väg mot en antikmässa.
Men de gör allt med hjärta, väljer inte bort någon. Vem som helst är välkommen att älska.

Jag älskar dem.



Det var roligt med riktigt piano men tråkigt att Christian då fick sitta med ryggen mot publiken...

På lördag har du en ny chans att uppleva Göteborg från sin bästa sida: Kapten Hurricane spelar på Kalejda (ni vet det där lilla hålet i väggen vid Stigbergstorget).


Tillsist:
På fredag är det stort fyrverkeri på Klubb Perfekt, Spectrocope (med Frida från Tikkle Me) och härliga folket i This Is Love. Folk från Powerblade spelar skivor. Viken kväll det kommer bli, två bra bra band och så en jävla grej på dansgolvet!
This Is Love spelade på JOC för ett tag sedan...

Annars kan man ju kolla in Äkta Kärlek på Sticky. Räfven gillar jag inte men Äkta Kärkek: Me like!
Så här var det när de spelade på Kellys för hundra år sedan...

Förfestar gör man på Kontiki med hjälp av Taramasalas fina utbud av pop.


På lördag blir det kanske Scout Nibblett, sönderslagen singersong på Sticky....
eller så går man till Kontiki igen och drar iväg till le Brazil. Kommer nog bli en del spontandans där.

Eller: On Our Honeymoon fortsätter sin mission. Klubben som får en att tro på centrum och pop igen. Den här gången är det The Felt Tips på scen, pepparkakor och glögg på borden.

Oj, vilken länkfest det blev...

Tillsist2:


Bara så ni inte glömmer att The Crashlanders förtjänar allt!


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Jag blir glad när jag träffar Peter!

Klicka på bilden för att se Peter röra sig...

Så kom då det där genombrottet. Ni som var på Klubb Populär i lördags vet vad jag snackar om.
P.E.T.E.R S.J.Ö.H.O.L.M
Det har inte gått fort. Från den där kvällen på Killing Musics jularrangemang på Sticky 2005, via små cd-r skivor och internet och framförallt via ett vardagsrum i Jörlanda. Men den här kvällen stod han där, precis så enkel som han alltid är, mitt på scen och levererade sin popsynth rakt in i våra hjärtan. Peter Sjöholm gjorde i lördags en av de bästa spelningar jag sett på Storan.

Vad är det då som är så in i bomben märkvärdigt med Peter. Ja, för det första så gör han väldigt bra låtar, bra texter och snygga ljud. Sen har killen humor. Viktigt.
En sak som kanske är ännu viktigare är att Sjöholm verkligen älskar sina låtar, han ger dem till oss eller rättare sagt kastar dem till oss. Man känner sig bortskämd, att han ger bort allt det där viktiga. I publiken känner man sig på samma nivå.

Peter har inga krav på sig att vara någon speciell, han har lagt det där bakom sig. Inte att han klär ut sig. Och i och med den här "kasta sig ut i det blå utan skyddsnät" så hittar han helt rätt. Ta till exempel numera klassiska låten "Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders?" om Klubb Populär-Anders. Egentligen en väldigt intern låt som yngre förmågor inte skulle vågat skriva. Ni vet, folk skall alltid tveka och ludda till saker. Peter kör på och får till en riktigt rökare! Och det är ju så klart, att lira den där låten på just Klubb Populär, med Anders i publiken blir ett fyrverkeri. Peter kastar sig ut i publiken och surfar runt, alla händer i luften och jag tror att Peters ord skall bli sanna: "-Jag skall spela så att Storan sprängs!". Och det är nog så, Storan exploderar under just den där låten. Sjöholm lyckas blanda det personliga med det offentliga. Till dansanta popsynth toner. Underbart!

Men det finns en mer resonerade sida av Peter Sjöholm, den sidan som tar upp saker som är viktiga. Saker som många kanske ser som oviktiga och att de inte platsar i pop sammanhang. Jag föreslår att ni lyssnar på "Radhus". Kom sen inte och säg att Sjöholm är en av de modigaste personer du stött på. Den där låten hade ju kunnat varit väldigt patetisk. Det är en tunn linje han balanserar på. Men Peter är för smart för att trilla över på fe sida vänner. Han skriver om sitt liv och det är där det kommer tillbaka igen, han blandar privat med offentligt på ett utmärkt sätt. En sorglig låt som samtidigt är väldigt varm. Kanske är det precis som riktigt kärlek är? Det handlar inte så mycket om att springa längsgator, dricka öl och hångla under almarna. Det är ju omskrivet så många gånger. Peter berättar realistiska sagor. Och i sanningens namn, visst låter det där livet lite skönt ändå? Även om man gillar att springa längs gatorna och söka sig själv? Inte så jävla sorgligt egentligen. Vågar du svara ja på det så är du också modig...

Och nu kommer det, den exklusiva akustiska låten med Peter Sjöholm. Bara för dig här på Musik Enligt Jerry.
Inspelad i lördags i logen på Storan med Klubb Populär-Anders som stöd kör.


Kärlek - Peter Sjöholm

Den var ju en hoppig poppärla innan, nu växte den ännu mer! Väldigt vackert, och lite tragiskt...men magiskt.
Vad säger ni, skall vi ta och övertala Peter om en akustisk spelning?

Just det, läs en intervju som jag gjorde med Peter för ett tag sedan här.

Band nummer två denna magiska natt vid kanalen: Post.
Nä, jag var nog för full av konsert nummer ett för att fatta. Eller jag fattar, har sett Post innan och det lyfter liksom aldrig. Det är för mycket pastisch. Det är snyggt, bla låtar och riktigt bra bra bra sång men något saknas. Men det kan ju vara jag också...
Nu lät det här ju jäkligt kass men det var det inte. Det finns delar i Post som jag verkligen gillar. Nästa gång. Nästa gång.

Tillsist:
Datafork. Snyggt värre!

Topi and Maria Yee. Bättre än kranvatten!

Och så klickar du här fort som attan för mer bra musik!

Tillsist2:
Väntar med spänning på Tikkle Me remixarna...


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Storm, hämnd och perfekta poplåtar.

I turn around and there you are.
Yohioooo.

Jag tror det var där någonstans jag la in om semester. I de där raderna och det glada "Yohiooo". Så litet, så stort och framför allt så igenkännande.
Tikkle Me är förmodligen för mesigt för en hel hög av Göteborgs ragglande seglarpojkar och flickor. Ni går där med er uppviglande attityd, är förbannade på alla och allt. Egentligen är ni bara små och Tikkle Me stora.
Något att ta ledigt för och lyssna sönder.



Men innan Frida och Karin frälste en hel värld var det stor tid för stans nya hopp, Lola.
Jag gillar konserter som växer. Blir större ju längre tid det går, som piskar vattenkaskader över publiken och bandet. Börjar i stiltje, kommer smygande under Älvsborgsbron och känner igen de vita fartygen. Rundar fyrkantiga huset med färg, dansar lojt i skuggan av bryggeriets ateljéer. Tar fart vid Sjömagasinet, sveper över älven längs nya överklassens bostäder på Eriksberg. Bildar gäng under stora röda kranen, komprimeras, samlar kraft i de gamla varvslokalernas vinkällare för att sedan ta stora språnget över älven och upp på Henriksbergsterassen.



Vid det laget har konserten nått oanade höjder och Lola är en orkan! En stormvind vid namn "En av dom där dagarna" drar över oss! Den inledande gitarren låter vassare än någonsin samtidigt som trummorna får skiten utbankad. Jespers röst är järnspån i tandkrämen. Kniven har budskapet inristat och sticker dig mitt i magen, men nya ord får ner blodet från väggarna, kommer tillbaka till sprickan i huden och återvinner de obehagliga känslorna i hjärtat. Studtals är det förbannat obehagliga texter.



Upptrappningen mot "En av dom där dagarna" är perfekt regisserad. Det här är ett gäng välspelande, men spontana snubbar. Galenskap och genialitet i ett andetag.
Med stor känsla är ord, om inte Jespers meningar och känslor blåser ut över landet via radiostationer inom kort så vet inte jag vad de vill ha. Även resten av låtarna håller hög poetisk klass. På det där fina sättet. Som gör det öppet för tolkningar utan att bli pretto.
Texterna handlar mycket om slitningar, om uppbrott och om myntets baksida. Det är ord om mobbare, om nästa pojkvän som man hatar.
Eller det är vad jag hör, vad du hör har jag ingen aning om.

Min intervju med Lola hittar du på Allears.se/goteborg. Klicka på tvapparaten till höger och välj Veckans raket v22...



Efter en hel del dans till Johan och Jens skivor smyger Tikkle Me upp på scen. Det är inga stora gester. Mjuka skor i sanden.
Eller ja, det är ju det visuella. Musiken är hårdare, utan att vara uppenbart förbannad är det hårt. Lyssna på "Beat This Man". Fina ljud och ljud från en datoriserad helrunda, under en text som talar om hämnd. I stället för att skrika ut det så går Frida den snygga vägen och berättar med snälla ord om vad som skall hända.

Jag älskar det! Det är magiskt fint! En närhet till de perfekta poplåtarna!
Jag kan förklara:

För att få en bra poplåt behöver man lite enkla, men svåra, byggstenar:

1. Man behöver en melodi. Helst skall den vara ljus.

2. En text som ruckar på kända begrepp.

3. Takt att dansa till.

Tänk "Love will tear us apart". Lägg in de här tre sakerna och....ja, du fattar.
(Nu vill jag inte på något sätt spela Tikkle Me mot Joy Division, det var bara ett exempel.)
Tikkle Me har ett gäng låtar som är så underbara att jag inte riktigt vet var jag skall befinna mig i rummet. Skall jag klättra på väggarna? Skall jag gå lös på taket? Skall jag lägga mig platt på golvet och låta en 10 tons buss döda mig?

Nog.

Det blir för stora ord. Men jag tror jag har gjort min poäng.

Mer dans till Johan och Jens plattor. Mer Dansa Köping! och mer glädje.
På det hela var lördagen den 2 juni en helt superb dag. En topp fem dag/kväll.

Tillsist:
Till er som på nätet tar till nazistiska ord för att förklara ert hat mot mig och Allears: Det är väl lite att ta i va?
Ni behöver inte gilla mig eller det jag gör, men nazistiska ord är er inte värdiga.
Visst, jag kanske inte gillade den där klubben, men det är det ju så många andra som gör. Så varför ens bry sig om mig?
Jag gillar saker ni gör, jag vet att ni fixar massa för Göteborgs musikliv och det har ni den fullaste respekt från mig för.
Fast känner jag er rätt så spelar det ingen roll. Men nu är det sagt, jag har inget mot er. Jag vet att ni är sköna människor med bra smak.

Tillsist2:
Du missar inte This Is Love:s spelning på fredag va? Lyssna på på introt till Superwomen så kommer du springa benen av dig...Och då har du inte ens kommet till Annikas sång. Där kommer du boka jetplan!

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Ny vecka, ny lista.

Japp, så var det då torsdag och för er som missade Hetast på Allears Göteborg i lokala Nyhetsmorgon Göteborg Väst kommer det här:



Ja, det var fånigt att säga "knulla" men...direktsändning är skoj!

På Allears Göteborg kan man snart (kolla in under dagen) se det hela i lite bättre upplösning. Klicka på tvapparaten till höger på sidan.

Där hittar du också alla andra inslag som har med Allears Göteborg att göra. Just nu hittar du tex en intervju med Veckans raket Lola. Jag hittade dem på en brygga i Göteborgs hamn och snackade lite språk och Allears.

Tillsist:
Fredag: They Live By Night på Pustervik. Ja, de skall spela...de går på vid ett.
Fredag: Premiär för Klubb Existens på Henriksberg. Underbara Bonnnie & Clyde och fantastiska Pen Expers frälser alla.
Så här tyckte jag när jag såg Pen Expers.
Här hittar du en intervju med B&C och här hittar du lite text om B&Cs första spelning.

Lördag: Join Our Club på Henriksberg. Lola och Tikkle Me. Nästan för bra för att vara sant! Två superduperband på samma kväll!
Se min intervju med Lola på Allears Göteborg, klicka på tvapparaten till höger och välj sedan Veckans Raketv22.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Huvudsaker.

Lite saker att fylla huvudet med, från den lilla världen:

Kusowsky har släppt en EP.

Cosy Den är tillbaka! Den goda musiksmaken är här igen! 28 april är det dags, ännu så länge vet man bara att Johan Hedberg från SKWBN kommer köra något på svenska!
Det kan bli en magisk natt vänner!

Tikkle Me kommer till Göteborg, prisa GUD! Den 2 juni är dagen och Join our Club är platsen. JOC är numera inskriva i mitt testamente!

Nerlagda CAarmé kommer spela på Pustervik imorgon fredag och kommer kasta ut 8000 spänn i publiken. Detta med pengarna är ett rykte, så ta det för vad det är! Jag har bara hört det från flera håll…

På lördag bör man gå till Klubb Populär… och på fredag går man till Cafe Publik.

Sen laddar man sin Ipod med Kapten Hurricanes 58 och glider ut i vår natten som en ny människa…. och landar någonstans med den här Bonnie & Clyde remixen i huvudet. När man ändå är inne på den där sidan, Litte Big Adventures, kan man dra hem covern på Son of St Jacobs. Jesus så fint! Mer BD covers åt folket

Jerry Boman
Tjatar om Lola.